Såhär dags för 3 månader sen tyckte jag att det började kännas lite konstigt i magen. Tänkte inte mer på det med tanke på att jag redan gått över 12 dagar. Skickade iväg Rickard till jobbet vid 12.30 och fixade disken och tvätten och allt sånt kul. Inte förren 20.00 när det kändes konstigt i magen var tredje minut ringde jag hem Rickard som jobbar nästan 5 mil hemifrån. Bad han ta med en qp från donken för jag hade ju inte ätit :) Vid 21.01 ringde jag till Johanna och sa att vi skulle åka in till Akademiska..men att det nog var falskt alarm :) 9 värkar och 20 minuter senare är vi inne på sjukan och jag ska minsann gå från parkeringshuset. Vill INTE bli släppt utanför förlossningen!:) Springer i garaget och måste stanna varannan minut ungefär för då gör det lite ont i nån minut eller så;) Väl inne frågar sköterskan hur ofta mina värkar kommer. Jag säger att jag tippar på varannan minut eller så och hon knycker lite på axlarna och tror att jag är en dryg förstföderska. "Ska se om du är öppen." Sagt och gjort. "Jaaaa, 7 centimeter och vi får ta och byta sal." Bråttom bråttom :) 23 gick mitt vatten och 23.25 kom världens finaste lille kille ut. Sen dess är mitt liv föralltid förändrat till det bättre och inget blir någonsin som förr. Mammas lilla solstråle får mig att le även den gråaste dagen och resten av mitt liv kommer jag skydda,vårda och älska denna lilla varelse.
Jag kan inte för allt i världen ens förstå vad jag och Rickard gjorde innan vi hade turen att få Dominic. Vad var livet innan liksom? Satt och hängde och bara fördrev tiden. Kollade på film. Gjorde inget viktigt.. Nu har livet fått mening och att få barn är det bästa jag gjort i hela mitt liv.

Mamma älskar dig Dominic!